Reviews from Sweden

​Scott DuBois' AUTUMN WIND
"...det mest spännande och suggestiva."
- Kulturdelen, Sten Wistrand, November 2017 :: read full review in Swedish


​
Scott DuBois' LANDSCAPE SCRIPTURE
Jazz. Häromåret tog gitarristen Scott DuBois skiva Black hawk dance andan ur mig med sina associationsrika och förtätade gruppimprovisationer. Nu återkommer DuBois med en ny skiva med samma musiker: saxofonisten Gebhard Ullmann, trummisen Kresten Osgood och basisten Thomas Morgan som även spelade med Paul Motian.
Om musiken på den förra skivan var extatisk är den snarare målerisk på den nya Landscape scripture. Scott DuBois för över den amerikanska konstmusikens ögonblicksbilder i ett nytt sammanhang. Man anar Coplands appalachiska bilder och Charles Ives musikaliska Central Park-vyer som idémässiga incitament, fast förankrade i en radikalt annorlunda form.
I Prairie suite skapar DuBois en komprimerad uttryckskraft i sitt explosiva entonsspel, som stöts och bryts mot Gerhard Ullmanns basklarinett. Fast prärieintryck? Jag vet inte så noga, blott att musiken fascinerar. Lika fantasieggande är stycken som Summer haystacks och Lake Shore suite, där den på en gång mullrande och finkalibrerade associationsrikedomen spelar upp den ena scenen efter den andra i lyssnarens inre.
Scott DuBois musik inbjuder till programmusikalisk eller verbalspråklig översättning, men den är inte enbart ett idéburet stämnings- och landskapsmåleri. I sin egensinniga och subtila växling mellan skriven musik och fri improvisation skapar DuBois och hans medmusiker också en oupphörligt fascinerande och förtätad musik som genom sina melodiska och rytmiska infall frigör sig från de visuella associationerna. I brytningen mellan programmusik och absolut musik utvecklar Scott DuBois grupp ytterligare en suggestivt mättad dimension.
- Lira Muskimagasin, Magnus Eriksson, July 2012



Scott DuBois' BLACK HAWK DANCE
* Lira Gillar
Sunnyside Records
JAZZ . Redan den första låten på gitarristen Scott DuBois nya album Black Hawk Dance, titelspåret, tar andan ur mig. En tassande rytmisk figur upprepas intensivt, som för att ge en bild av dansen som leder till andlig extas, till själsflykten. Sedan tar saxofonisten Gebhard Ullmann över i en serie förtätade, fria improvisationer där han vänder ut och in på de rytmiska och melodiska associationer han själv skapar. Det är som om själva improvisationen signalerar en förhöjd medvetenhet, en varseblivning där musiken blir en andlig metod.
Musiken bygger på en sömlös växling mellan fri improvisation och komponerad musik. Basisten Thomas Morgan och trummisen Kresten Osgood växlar mellan frenetisk rytmmarkering och mer seriella attityder. Ullmann söker sig gärna mot upplösningen, medan Scott DuBois excellerar i ett entonsspel där han gärna vilar på, eller vrider till, tonen lite extra. Hela skivan är, för att ta det kort, makalöst bra.
- Lira Musikmagasin, Magnus Eriksson, September 2010
​